Om det är en egenskap som jag behöver jobba med så är det mitt tålamod.

Som exempel blir jag galet frustrerad av att mina tjejkompisar, trots ihärdiga uppmaningar, fortfarande mejlar ”manuellt” istället för att använda vår gemensamma Googlegroups-adress. Likaså att min far vägrar radera mejl från 1998 även fast hans mejlbox är full. Eller när kollegor avstår från att använda filter och mappar och sen spenderar en kvart med att söka efter ett mejl i Outlook. Och när min kille för tusende gången frågar hur man högerklickar på Mac – då reser sig håret på mina överarmar :)

Kanske är jag bara IT-trött? Ända sedan tonåren har jag varit ”support” åt alla i min omgivning, och glatt mig åt att kunna lösa problemen och kunnat lära ut hur man undviker det nästa gång. Jag visar, pekar, noterar och skriver lathundar men det är som att det inte fastnar. Och jag hajar att alla inte kan tycka att webb och datorer är lika kul som jag. Men – är det inte lite konstigt att det finns de som inte är intresserade av hur de här sakerna funkar? Der är ju inte tapetsering, knyppling eller drejning utan verktyg som alla behöver kunna behärska varje dag såväl i jobbet som i privatlivet!

Jag skulle hellre gå byxlös än att nöja mig med datorer, program och system som inte funkade optimalt. Så fort jag får en känsla av att ”det här måste gå att göra på något smartare sätt”, ja då googlar jag tills jag tagit reda på hur. Kanske beror det här beteendet på att jag i grunden är väldigt rastlös? I såfall får jag leva med att vara en ”måste alltid gå förbi i rulltrappan och sucka högt”-kindofgirl :)

Eller känner ni igen er?