Det började med ett dåligt samvete över att jag ”aldrig” statusuppdaterade på Facebook. Jag slutade sätta #fb-taggar på tweets och att dela med mig avGowalla-incheckningar.  Nu känns det som att jag sållar och filtrerar för att få en glimt av vad mina nära och kära gör. Typiskt mig är också att ha prestationsångest inför att bidra till aktivitet i vissa grupper, och att få dåligt samvete när jag tackar nej till konstiga maskerader och spelningar.. För att inte tala om att alltid behöva räkna med att någon av mina 400+ vänner känner någon på jobbet, ens chef eller en potentiell affärskontakt! Spiken i kistan kom egentligen i julas när någon hade skärmdumpat ett inlägg jag skrivit i en stängd grupp och sen skickat till min chef.

Men. Jag varken kan eller vill gå ur Facebook! Det finns ett mervärde där, en atmosfär som uppstår när 600 miljoner personer samverkar, tycker, rekommenderar och skapar. Och för mig som jobbar med Facebook som kommersiell kanal så GÅR det inte att göra en iQuit. Och visst, man måste inte hålla 400 relationer vid liv bara för att man har ett sånt upplägg på Facebook, även om det sägs att människan inte klarar att hålla upprätthålla fler än 120 vänskapsrelationer samtidigt.

Därför tar jag steget att börja rensa bland mina Facebookrelationer. För mig handlar det inte om att ta kål på någon vänskap – det är ett helt enkelt ett sätt för mig att allokera om resurser. Vi ses på Twitter, Google+, Skype, LinkedIn eller GMail!