Hanna Fahl, reporter på Dagens Nyheter, skriver så fantastiskt bra om att leva en vecka utan internet. Måste läsas! Känner att vi borde ta och tänka lite på det här idag.
Jag har bloggat i ämnet tidigare, om jakten på äkta närhet, och om hur sociala medier gör oss ängsliga. Efter semestern på torpet i fjol skrev jag ett inlägg om mina tankar om att vara offline i ett par veckor. Jag återkommer till denna slutsats: Det kommer att bli svårt att skapa en värld där det är OK att inte vara uppkopplad.
Utdrag ur Hanna Fahls krönika. Fredag, 16.53
Tyckte jag hörde en lätt ton av hån i IT-killens skratt när han gav tillbaka datorn? Han har spärrat några portar på den. Min chef har konfiskerat Iphonen, har fått tegelsten från 2005 i utbyte, 3g avstängt. Mitt vanliga lilla sim-kort går inte ens att stoppa i, det krävs en adapter av plast. Har inga telefonnummer kvar. Skammen: var tvungen att fråga på redaktionen om någon har numret till min kille.
Om du inte gjort det, kolla in Paul Miller, tech skribent på The Verge. Han går just nu offline i ett år. http://www.theverge.com/2012/4/30/2988798/paul-miller-year-without-internet . Är imponerad, avundsjuk, fascinerad, förundrad och suckandes på samma gång.
(tror jag inte skulle klara av ett år sådär, men väl mycket mer än en vecka. man hinner ju knappt varva ner på en vecka, enda man hinner med är att stressa upp sig att man inte är på internet :)